Yogans historia – del 1

Träning och hälsa är något som vi har börjat tänka på mer och mer i samhället, i en värld där onyttig mat är väldigt lätt att få tag på så har träningen sakta men säkert brutit sig fram. Men detta är inte så konstigt, i en värd där stressen står i fokus så försummas kvalitén på maten man äter, allt ska gå fort. Som en följd har snittet på medelvikten stigit markant, fler människor lider av depressioner efter en träff med den kända väggen och det har förmodligen aldrig varit så fullbokat hos psykologer och kuratorer som det är idag. Vi tar oss inte tiden vi behöver för att må bra men egentligen är det inte svårt alls, det finns en träningsform som hjälper till med både kropp och själ samtidigt.

En förlorad civilisation

Trots forskning som pågått i över ett århundrade vet man fortfarande inte exakt hur det hela började, det enda vi vet är att det startade i Indien för cirka 5000 år sedan. Fram tills nyligen trodde många västerländska forskare att Yogan skapades runt 500 f.kr, runt tiden för Buddha Gautama som grundade Buddhismen.  Runt 1920-talet överraskade dock arkeologer världen genom att finna den så kallade Indus civilisationen, en kultur som vi nu vet sträckte sig på en yta av ungefär 776 kvadratkilometer och var den största civilisationen i den tidiga antiken. I ruinerna av de stora städerna Mohenjo Daro och Harappa fann grävmaskiner skildringar av olika ställningar vilka kan förknippas med de yogapositioner vi har idag, många andra fynd visar den otroliga kontinuiteten mellan den civilisationen och de senare hinduiska samhällen och kulturer.

Rörliga plattor

En annan teori om vart yogan kommer ifrån är det allt annat än primitiva samhället Indus-Sarasvati, ett folk döpt efter de två stora floder som rann genom norra Indien. Här kunde man finna byggnader med flera våningar, ett kloaksystem, geometriskt lagda tegelstens vägar. Forskare trodde länge att detta magnifika samhälle abrupt förstördes av inkräktare från nordväst som kallade sig själva Aryanes, vilka somliga påstår ha grundat yogan, medan andra ger äran till Indusfolket. En del påstår dock att det är den gemensamma skapelsen från de två olika samhällen, men idag så ökar tron på en helt annan syn om det forntida Indien. Man har kommit till insikten att det aldrig skedde någon invasion av Aryanfolket, försvinnandet av Indus-Sarasvati städerna berodde på en förändring i klimatet vilka orsakades av en stor tektonisk katastrof som ändrade riktning på floderna. Indiens då största flod, Sarasvati som var fullt med små samhällen längs vattnet, torkade sakta ut och med det så försvann samhällen då tillgången till vatten var borta.

Förlorade böcker

Hur detta är viktigt för yogan kan man undra, men Sarasvatifloden är den mest hyllade i Rig-Veda och de äldsta böckerna i Indo-Europeiska språk. Komponerat i en svår föråldrad typ av Sanskrit och överfört i endast tal i många generationer så är detta språket som de flesta yoga skrifterna är skrivna i, ett språk vilket är relaterat till många andra språk, bland annat grekiska, engelska, tyska och latin. Bara själva ordet yoga finns representerat i dess språk och sanskrit är som en äldre bror till andra Indo-Europeiska språk. Eftersom floden torkade runt 1900 f.kr och Rig-Veda var äldre än så måste de som komponerat dessa böcker varit samtida med Indusfolket runt 3000–1900 f.kr. Dessa anses vara den saknade litteraturen hos Indusfolket, yogans språk.